Tacksam

Önskar att ha häst var så enkelt och lätt och fyllt med glädje som jag trodde när jag köpte Cayenne. Men med hennes första senskada började det bli riktigt jobbigt och jag insåg hur känslomässigt jobbigt det kan vara. Man blir plötsigt mycket mer medvetene om hur fort det kan hända något. Jag fick höra med Cayenne att ser dom ingen skillnad så kanske man ska överväga avlivning, men med mycket vilja så gick det. Men när hon sedan fick ett sömstick precis vid stålen trodde jag verkligen det värsta. Dom sa innan röntgen att är det så att den gått in vid det redan skadade senfästet är det inget man kan göra. Att sedan se på röntgen bilderna var jobbigt. Men att se att taggen missat med ett par millimeter kom glädjetårarna. Det visar verkligen hur små saker som krävs för att allt ska falla.

Igår när pappa pratat med veterinären sa han att Draken kommer antagligen behöva opereras för att bli av med inflammationen/infektionen. Vi hade kunnat kolla upp snorandet mycket tidigare, men jag trodde bara det var en enkel förkylning. Inte ens när vi tog honom till klinik trodde jag inte att det ens var på tal om att behöva öppna honom för att bli av med det. Min värld föll lite. Även om det kanske bara krävs titthåll så är det alltid en risk med operation och det gör mig så orolig.

Det ända min vill är att ha en frisk och skadefri häst. Jag är tacksam för varje dag Cayenne inte haltar. Jag tror många som som inte vart med om det jag och Cayenne vart med om inte är lika tacksamma som jag. Inte vet hur jobbigt det kommer bli om hästen skadar sig eller blir sjuk.

Att ha skadade och sjuka hästar är jobbigare än min mage, min lösa knäskål och kotförskjutning tillsammans. Jag är ändå tacksam för att det inte är värre. Hade inte Cayenne och draken haft skador eller vart sjuka under tiden jag haft dom hade jag antagligen inte varit lika tacksam som när dom väl är bra igen. Jag älskar verkligen mina hästar över allting annat och vet att det är ömsesidigt. Men jag är ändå tacksam för vad vi fått gå och går igenom, för jag tror att det i slutändan gör mig starkare!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



RSS 2.0