Jag var så glad att allt gått så bra med Cayenne. Var och kollade till henne vid halv två idag ungefär, sedan vid fem, halv sex och då var hon pigg och rörde sig utan problem i boxen. Men vid 19 tiden ungefär, när pappa var ute i hagen och tog in Draken och Coco, såg jag hur hon inte riktigt ville stödja på ena benet. Det benet utan såret, men med senskadan. Första tanken var att senskadan blivit värre. Men, nej, den tanken försvann lika snabbt. Konstaterade att det satt nedanför kotan ganska snabbt. Gick ut med henne för att se hur hon gick, inte stödja alls i svängarna. Gah, panik. Det mesta tyder väl på hovböld. Tyvärr är den ända hovslagaren jag kan tnka mig till hovbölder bortrest i ett par veckor till. Fuck. Gjorde i alla fall värmande omslag. Får gå upp tidigt och ta av och se om hon blivit sämre. Hoppas verkligen det är så enkelt som en hovböld. Dock krävs det gips och skit på henne för att det inte ska komma tillbaka. Så, lutar väl mot att vi eventuellt får ta henne till Åby imorgon igen. Så mycket som vi vart där det senaste så borde vi ha ett direkt nummer till veterinärerna, ingen dum ide om jag får säga det själv. Haha.