Sitter och redigerar bilder från dagens hopsläpp av hästarna. Tanken är nu att de ska gå ute på dagarna och komma in på nätterna. Om en vecka beroende på vädret så ska de börja gå ute på dagarna. Själva ihopsläppet gick bra. Men efter några timmar blev min lilla Drake ensam. Stackarn fattade inte vad som hände när ledarhästen i andra stallet komm och ville göra upp med honom så lillen sprang därifrån. Men till en början ville Draken bara leka och bara stannade och kolla på den andra när han kom med öronen slickade bakåt. Tror lilla Tizar (den andra valacken) kände sig lite hotad och osäker på sin plats, med tanke på att han är ändå så pass gammal och ganska liten. Ja, jag trodde verkligen att Draken skulle säga i från. Men jag tror inte han fattade vad han skulle göra riktigt. Tacka fan för Cayenne som är som en mamma och säger till Tizar att det räcker och verkligen försöker försvara Draken när inte han förstår hur. Cayenne ä ju ledarstot och Tizar har inte så mycket att sätta emot henne för hon säger ifrån. Underbara, underbara Cayenne <3

När vi skulle ta in hästarna blev jag riktigt rädd. Hästarna började raca som in i hel-vete och ja, Draken var den som blev mest jagad. Det är nog första gången jag har sett en häst så rädd dom han var. Han stod och skaka och andades jättehäftigt. Och nej, det var inte för att han hade sprungit massa eller för att han var blöt. Fast det blöta kan ha bidragit till skakningarna. Sedan hjälpte det inte heller att han blev sist kvar i hagen. Men det var knappt att jag fick ta honom i hagen för han hoppade för minsta rörelse från mig. Men jag fick tag i honom. Min puls var på 1000 och hjärtat satt i halsen kändes det som. Inte för att jag var rädd för att något skulle hända mig, utan för att jag var rädd för hans skull ända från att dom började springa. Jag började nästan gråta för att jag såg hur otroligt rädd han var, för hur orolig jag var över att det hänt honom något. Var ju halt plus att Tizar sparkat och bitit honom. Som tur var var det ju inget mer än ett litet sår vad jag kunde se. Tror nog däremot Tizar är mer öm när han jagade Draken som slutade med en liten spark och glidning några meter när han halkade i svängen, eller efter att ena benet gled under Draken.

Om det inte lugnat sig om några dagar så får vi dela på hästarna igen. Men jag hoppas verkligen att Tizar ger sig över natten typ. Jag kommer ju flytta ut utanför hagen imorgon för att se så att min bebis inte blir skadad. För min Drake är en gigantisk bebis som inte tror att något ont finns utan bara gott. Han är en häst med gigantiskt hjärta och vill inte någon något ont. Min lilla bebbe <3