För en gångs skull verkar dom faktiskt bry sig på sjukhuset. Anledningen är att en jag ratade med i telefon där blev orolig för mig, det var därför jag satt ock prata en halvtimme igår, om ingenting. Idag ringde samma för att höra hur det var med mig och angående min medicinering. Men jag uppskattar det i alla fall, önskar nästan att de ringer lite då och då, nu menar jag inte en dag i veckan utan kanske en-två gånger i månaden, speciellt när man får vänta så pass länge som jag. Men bara för att höra om det är någon försämring eller förbättrning. Jag tror det är många, många fler än mig som skulle uppskatta det. Då får man i alla fall intrycket om att de vill ens bästa. Nu är det ju så att man går och väntar och väntar och väntar. Hade det inte vart så att jag har en pappa som är väldigt orolig och ringt en massa och legat på så hade de antagligen inte hänt något.

Hm, inte ens det jag hade tänkt skriva ju.
Tänkte skriva att jag inte alls har någon lust till nånting idag. Borde rida båda hästarna, speciellt Draken, måste börja trava honom snart. Men det blåser så jävulskt mycket ute så jag har ingen lust till någonting och jag har sån extrem huvudvärk så det finns inte. Bajs på allt idag. Bajs är förresten ett ord jag använder i många, många situationer nu för tiden. Varför vet jag inte, kanske i stället för fan.