Släppte Draken i paddocken och jag har aldrig sett en busigare häst. Han racade på rejält och körde några konstiga skutt. Söten. Efter ett tag fattade han att han skulle komma till mig och följa mig. Kan boksatvligt säga att någon flåsade mig i nacken. Haha. Han gick bakom mig och nafsade i min luva. Sen glömde han av sig ibland, men när han fick en påminelse om det så blev det jäkla fart till mig igen. Jag har en gigantisk bebis <3

Red ut med Cayenne med, det lilla energiknippet och hon skrittade i nerförsbacke! Att jag blir helt till mig över att hon skrittar i en nerförsbacke. Men jag ser det som något posetivt eftersom hon alltid sprang i nerförsbackar innan skadan. Sen att hon inte var halt efter att jag släppte henne och hon sprang som en galning. Kanske, kanske kan vi komma tillbaka till där vi en gång var. Det är verkligen vad jag hoppas på i alla fall. För den hästen har tagit mig långt! <3 Förhoppningsvis tar Draken mig längre än vad Cayenne hann innan hon blev halt. Hm, märks det att hästarna betyder allt för mig?

Måste fixa fler bilder på hästarna när jag rider och även när jag inte rider.